Under hela Förintelsen var den judiska traditionen en källa till hopp när man stod inför utplåning. Även i koncentrationsläger riskerade judar sina liv för att bevara sitt religiösa och kulturella arv.
Detta tog många former, inklusive att samlas för bönegrupper, fira helgdagar, mestadels i hemlighet och delta i judiskt lärande med alla tillgängliga medel. Rabbiner skrev texter som visar hur viktigt det var för Förintelsens offer att hitta religiösa och andliga förklaringar till deras situation. Det finns också texter skrivna som svar på specifika frågor om judisk praxis som ställdes av erfarenheten av inspärrning, lidande och död.
Överlevande berättar om att de har sparat sina ransoner, sina små brödbitar, i flera veckor för att kunna äta en semestermåltid, och lyckats ordna någon sorts improviserade ljus som de använde under chanukka eller sparat lite socker eller salt för att ge sabbatsfirandet lite feststämning. Yad Vashem i Jerusalem har många religiösa föremål som tillverkats av det som råkade finnas tillgängligt, som visar på hur viktig religionen var under Förintelsen.
