”Den slutliga lösningen på den judiska frågan” var den eufemistiska term som använts av myndigheterna i Nazityskland för att utplåna den europeiska judendomen. Den viktigaste användningen av termen med den betydelsen var i ett memorandum från [Hermann Göring] till [Reinhard Heydrich], daterat den 31 juli 1941 där Göring bad Heydrich att utarbeta ”en övergripande plan för de preliminära organisatoriska, praktiska och ekonomiska åtgärderna som krävs för genomförandet av den avsedda slutliga lösningen på den judiska frågan.”
Genomförandet och samordningen av den slutgiltiga lösningen fastställdes den 20 januari 1942 vid ett möte i Berlinförorten Wannsee mellan högt uppsatta SS-officerare och företrädare för olika tyska departement och myndigheter. Mötet hade först tänkts hållas i december 1941 men sköts upp efter Hitlers krigsförklaring mot USA.
[Hermann Göring: en stridspilot i första världskriget. Göring gick med i nazisterna på 1920-talet efter att ha hört Hitler tala. 1933 hade han nått NSDAP:s högsta ledning och utsågs till flera ämbeten och ansvarsområden. Han är mest känd för sina roller som befälhavare för Luftwaffe (flygvapnet) och ledare för fyraårsplanen för att återuppbygga Tysklands ekonomi så att landet kunde föra krig. Med tidens gång blev Göring besatt av utmärkelser, titlar och uniformer, och alltmer beroende av droger. Han var ett särskilt fokus för krigstidens galghumor i Tyskland efter att ha skrutit om att de allierade aldrig skulle kunna bomba Berlin.
Han var den högsta uppsatte av de som ställdes till rätta vid den första Nürnberg-rättegången. Göring hade återvunnit mycket av sina gamla krafter på grund av den påtvingade avvänjningen av droger i häktet. Han fick den amerikanska chefsadvokaten Robert H. Jackson att verka ineffektiv när han utfrågade honom och den brittiska advokaten Sir David Maxwell-Fyfe behövdes då för att återfå kontrollen. Tribunalen dömde honom till dödsstraff men han begick självmord med gift några timmar innan han skulle avrättas.]
[Reinhard Heydrich: född 1904. Heydrich gick med i SS 1931 och blev snabbt chef för SD (Sicherheitsdienst), partiets egen säkerhetstjänst. Under 1930-talet fick Heydrich allt större ansvar för polisfrågor och blev chef för Gestapo (Geheime Staatspolizei, hemliga polisen) 1934. 1936 fick han ansvaret för säkerhetspolisen och blev 1939 chef för RSHA och högsta ansvarig för allt polisarbete i Nazityskland. Sommaren 1941 fick Heydrich ansvaret för den ”slutliga lösningen på den judiska frågan” och sammankallade Wannsee-konferensen i januari 1942. Han hade utnämnts att leda riksprotektoratet Böhmen-Mähren i september 1941 och undertryckte där brutalt tjeckiskt motstånd och ansvarade för deportationen av judar från de tjeckiska territorierna. Hans pacifieringsåtgärder och likgiltighet för sin personliga säkerhet ledde till att han med brittisk hjälp mördades av tjeckiska agenter som attackerade honom i centrala Prag i maj 1942: han dog av sina infekterade sår den 4 juni 1942.]
