Judar var inte nazisternas enda offer. De tyska
myndigheterna gav sig också på andra grupper på grund av deras upplevda
rasmässiga och biologiska underlägsenhet, såsom romer, personer med
funktionsnedsättning och vissa slaviska folk, särskilt polacker. Det lilla
antalet svarta tyskar förföljdes också och utsattes för diskriminering,
arresteringar, steriliseringar och mord.
Andra grupper förtrycktes av politiska, ideologiska och beteendemässiga skäl,
inklusive kommunister, socialister, Jehovas vittnen och homosexuella. Efter den
tyska invasionen av Sovjetunionen i juni 1941 mördade speciella rörliga
SS-enheter som kallades Einsatzgruppen sovjetiska
tjänstemän och kommunister samt romer tillsammans med uppskattningsvis 2 000
000 judar i tyskockuperade sovjetiska territorier. Dessutom ansågs sovjetiska
krigsfångar vara undermänskliga och ingå i vad nazisterna såg som den ”röda
faran”. Uppskattningsvis 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar mördades mellan
1941 och 1945 och utgjorde den näst största gruppen av nazisternas offer efter
judarna.
