Kristallnatten, kallad så på grund av krossade fönster i butiker och synagogor, är den eufemistiska term som myntades av nazisterna för den storskaliga anti-judiska pogromen som utfördes i hela Tyskland, Österrike och den tyskockuperade Sudetenland-regionen i Tjeckoslovakien den 9 och 10 november 1938.
Kvällen den 9 november 1938 stod poliser och såg på när medlemmar i [SA] och [Hitlerjugend] tågade ut på gatorna i hela riket. Under våldsvågen som följde brändes och förstördes 267 synagogor, judiska företag plundrades och deras fönster krossades, judiska skolor, hem och sjukhus skändades.
Det skäl till pogromen som angavs i den nazistiska propagandan var mordet på en lågt uppsatt diplomat i Paris av en judisk tonåring vars familj hade deporterats från Tyskland och övergivits av de polska och tyska regeringarna i gränsstaden Zbaszyn.
Efter Kristallnatten samlade polisen ihop 30 000 judiska män och placerade dem i koncentrationsläger. Efter att de släppts ökade ansökningarna om att få lämna Tyskland, men få ansökningar om utländska visum lyckades få bifall.
Händelserna, som allmänt anses vara vändpunkten som ledde till Nazisttysklands eskalering av anti-judisk politik och opinion, ledde inte till några betydande åtgärder mot nazisterna från de allierade regeringarna, och inte heller fick det andra länder att ta in fler judiska flyktingar. Sommaren 1939 vägrades flyktingarna ombord [MS St. Louis] tillträde till USA, Kanada och Kuba.
[MS St. Louis: en tyskt oceanångare som lämnade Hamburg på väg till Kuba i maj 1939, med 900 passagerare som sökte tillflykt från nazistiska förföljelser. Fartyget nekades tillåtelse att landstiga i Kuba, USA och Kanada och återvände så småningom till Europa i juni. De flesta flyktingar erbjöds asyl i Frankrike, Belgien och Nederländerna. Historiker uppskattar att de flesta ombord så småningom dödades i Auschwitz efter invasionen av dessa länder.]
[SA: på tyska, Sturmabteilung (Stormavdelningen). NSDAP:s paramilitära gren, som fick rekryter från arbetarklassens arbetslösa veteraner. SA fick ett berättigat rykte för våldsamhet på 1920- och 1930-talen. Under 1920-talet skyddade de partimöten och massmöten, och ”samlade in” bidrag till partifonder. Efter maktövertagandet 1933 yrkade SA:s ledning på ett mer aggressivt genomförande av nazistprogrammet, och ville ta över armén. För att få arméns stöd beordrade Hitler att SA-ledarna skulle arresteras och mördas i juni–juli 1934 under den så kallade Långa knivarnas natt. Efter detta fick SA en mycket mindre roll i naziststaten.]
[Hitlerjugend: En ungdomsförening för tonårspojkar, Hitlerjugend, och dess motsvarighet för flickor, Bund Deutscher Mädel, blev obligatorisk för alla tyska ungdomar 1936. Förutom ideologisk indoktrinering var aktiviteterna mycket olika, pojkarna fokuserade på färdigheter som utbildade dem för militärtjänst och flickorna utbildades till fruar och mödrar. Historiker är oense om i vilken grad Hitlerjugend lyckades med att indoktrinera tysk ungdom: även om vissa tidigare medlemmar som Melita Maschmann har skrivit om i vilken utsträckning de trodde på nazistideologin tills regimens sista år, föreslår andra källor att den obligatoriska aktiviteterna ogillades starkt av en del ungdomar.]
