Ett koncentrationsläger var en institution som utvecklades i Nazityskland i syfte att fängsla politiska fiender och motståndare. Lägren var ofta belägna i förorter till större städer och var en mycket synlig påminnelse om nazistregimens villighet att använda sig av våld och terror, och skulle skrämma och tysta potentiell opposition. Fångar i koncentrationsläger fick uthärda omänskliga förhållanden och utsattes för tortyr, svält och, i vissa läger, medicinska experiment.
Den första av dessa läger öppnades i Dachau, nära München i Bayern, i mars 1933. Under regimens första år inkluderade de intagna kommunister, socialister, socialdemokrater, Jehovas vittnen, homosexuella, brottslingar och andra som nazisterna såg som urartade personer.
Efter Kristallnattspogromen i november 1938 samlades uppskattningsvis 30 000 tyska och österrikiska judar ihop och fängslades i koncentrationsläger. Efter andra världskrigets utbrott utvidgade de tyska myndigheterna sittkoncentrationslägernätverk. Det fanns bland annat tvångsarbetsläger (som*Neuengamme* i Tyskland) avsedda att exploatera fångarna som arbetskraft så SS fick intäkter; transitläger (som *Westerbork* i Holland) för att underlätta deporteringen av judar; och förintelseläger som *Treblinka*, som nästan inte hade någon annan infrastruktur än gaskamrar, bostäder åt SS-personal samt anläggningar för att sortera de mördades tillhörigheter.
