Efter den tyska invasionen av Sovjetunionen 1941 började SS Einsatzgruppen, rörliga mordpatruller, det systematiska avrättandet av judar i erövrade territorier i Sovjetunionen. Dessa massmord utfördes med arkebuseringar, men man kom snart fram till att denna teknik var ineffektiv.
SS kom sedan fram till att gas, som tidigare hade använts för att döda fysiskt och psykiskt handikappade, var ett effektivare sätt att döda ett stort antal människor på kort tid. I Operation Reinhard-lägren (Treblinka, Bełżec och Sobibór) samt i Chełmno använde man kolmonoxid som utvecklats i Euthanasia-programmet. Auschwitz och Majdanek använde Zyklon B, ett kommersiellt tillgängligt bekämpningsmedel, efter att experiment på sovjetiska krigsfångar och polska fångar visat att det var effektivt.
Det framgår också av förövares egna brev och skildringar under kriget att vissa av dem tyckte att mordoperationerna, särskilt mot kvinnor och barn, var obehagliga att utföra. Det finns också berättelser om soldater som medvetet saknades när de skulle delta i arkebuseringar och om missbruk av alkohol för att kunna stå ut med arbetet. Det kan ha varit ett skäl till man valde att börja använda gas i större utsträckning. Samtidigt finns det inga uppgifter om att någon enda tysk har straffats för att de vägrat delta i mordoperationer.
