Adolf Hitler och Heinrich Himmler inspekterar SS-trupper under en Reichsparteitag-parad (rikspartidag) i Nürnberg (5 september – 12 september 1938). Foto från: USHMM, med tillstånd av Estelle Bechoefer.
Adolf Hitler var ledaren (führer), eller den obestridda diktatorn, från 1933, när han kom till makten, fram till den 30 april 1945, då han begick självmord i sin bunker i Berlin.
Han föddes i Österrike 1889. I unga år lyckades han inte i livet och levde halvt om halvt som landstrykare i Wien före första världskriget. Han flydde från Österrike 1913 och tjänstgjorde i den tyska armén under första världskriget. Han blev ledare för det högerextrema Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (känt som nazistpartiet) i början av 1920-talet.
Hitler var en karismatisk talare och förespråkade radikal nationalism och antisemitiska åsikter, till stor del grundade på den falska idén att judar var ansvariga för Tysklands nederlag under första världskriget, och att Tysklands storhet skulle återställas genom eliminering av judar och andra underordnade raser samt av politiska motståndare till nazismen och andra oönskade element från samhället. Hitlers grundläggande ideologi redovisade han i sin bok, Mein Kampf (Min kamp), publicerad 1925–26, som han började skriva medan han var i fängelse efter den misslyckade Ölkällarkuppen i november 1923.
