Inte alla judar tvingades leva i getton under Förintelsen. De flesta getton inrättade nazisterna i Central- och Östeuropa. Vissa judar flydde från gettona och levde gömda eller använde sitt [”ariska”] utseende för att leva med falska papper mitt bland allmänheten. Andra gömdes i religiösa institutioner, skolor eller någon annanstans. Och en del judar överlevde i skogarna i Östeuropa som partisaner.
I Västeuropa hopsamlades i allmänhet judar från sina hem till transitläger där de väntade på deportering till förintelselägren. Fram till dess bodde de ofta kvar i sina hem eller, som Anne Frank och hennes familj, gömda och hjälpta av icke-judar.
Dessutom dödade Einsatzgruppen som följde [Wehrmacht] in i Sovjetunionen i juni 1941 omkring 2 miljoner judar mellan 1941 och 1944. De övervakade, uppmuntrade och ledde ibland [pogromer] utförda av de lokala befolkningarna.
För dessa offer inträffade Förintelsen i deras hemstäder: ofta hopsamlades de på stadens stortorg och tvingades tåga till en avrättningsplats. Det finns hundratals sådana platser i fälten och skogarna i dagens Polen, Litauen, Ukraina och Vitryssland, många av dem bortglömda.
[Wehrmacht: det namn som Hitler gav de förenade väpnade styrkorna i Tyskland efter 1935, inklusive Heer (armén), Luftwaffe (flygvapnet) och Kriegsmarine (flottan).]
[pogrom: spontant anti-judiskt våld av den icke-judiska befolkningen i en liten eller stor stad eller en by. En välkänd pogrom före Förintelsen inträffade i Chișinău (i dagens Moldavien) 1903 men det skedde åtskilliga i andra städer och byar i Östeuropa, särskilt i det ryska imperiet före första världskriget. Under medeltiden inträffade dock pogromer i hela Europa, till exempel i York i England 1190.]
[Arisk: nazistideologins viktigaste element var tron på att en etnisk ren tysk – eller arisk – ras hade förorenats av främmande element, framför allt judiska och slaviska. Nazistisk propaganda och utbildning idealiserade blont hår, blå ögon och fysisk styrka. De demoniserade judar och andra som sexförbrytare.]
