I kraft av sin roll som Reichsführer (riksledare) för SS var Heinrich Himmler i slutet av andra världskriget den näst mäktigaste mannen i Tyskland. Han var ansvarig för att tänka ut och leda genomförandet av ”den slutliga lösningen på den judiska frågan”. Den tyska hemliga polisen, säkerhetspolisen och vanliga polisen var alla underställda honom genom hans främsta medhjälpare Reinhard Heydrich och Ernst Kaltenbrunner. Han ledde även och hade kontrollen över det väldiga nazistiska koncentrationslägersystemet inklusive den ekonomiska exploateringen av fångararbete som blev en folkmordsmetod.
Den 4 oktober 1943 talade han inför en grupp SS-generaler om ”Förintelsen av det judiska folket” och sa att: ”denna ärofulla sida i vår historia har aldrig skrivits ner och kommer aldrig att skrivas ner. Vi hade den moraliska rätten, vi var tvungna att döda detta folk som ville döda oss.”
I slutet av kriget försökte han utan framgång förhandla med de allierade och träffade till och med en företrädare för Judiska världskongressen i april 1945. Himmler begick självmord den 23 maj 1945, då han var i brittisk fångenskap.
