Tyska tjänstemän identifierade judar bosatta i Tyskland genom de normala register som skapats av en modern stat. De använde folkräkningsuppgifter, skattedeklarationer, medlemslistor för synagogor, församlingsregister (för konverterade judar), rutinmässiga men obligatoriska polisregistreringsblanketter, förhör av släktingar samt uppgifter från grannar och kommunala tjänstemän.
På territorium som ockuperades av Nazisttyskland eller dess allierade identifierades judar till stor del genom medlemslistor för judiska samhällen, individuella identitetshandlingar, beslagtagna folkräkningsdokument och polisregister och lokala underrättelsetjänster. Tysklands raslagar definierade ”judar” som alla individer med tre eller flera judiska morföräldrar, oavsett deras religiösa identitet eller religionsutövning. Övergångar till kristendomen förklarades ogiltiga i två generationsled. Detta formaliserade och institutionaliserade nazistiska rasteorier.
