Arnold Erlanger föddes 1916 i Ichenhausen i Tyskland, son till en slaktare som hade stridit i första världskriget. Vid 13 års ålder började Arnold arbeta på en fabrik när hans föräldrar inte längre hade råd att skicka honom till skolan. Sedan antog nazisterna Nürnberglagarna 1935. Hans syster förlorade sitt jobb och familjen fick inte delta i sociala, sportsliga eller kulturella organisationer.
Efter Kristallnatten hopsamlades Arnold och 30 000 andra män och skickades till koncentrationslägret Buchenwald. Han släpptes snart därefter på villkor att han lämnade Tyskland inom tre månader. Erlanger flydde från landet och nådde Nederländerna i februari 1939, där han arbetade på en bondgård och som smed. I mitten av 1940 hade Nederländerna erövrats av nazisterna efter bara en dags bombningar från Luftwaffe.
”Jag har numret tatuerat på min arm, i varje läger hade vi ett nummer. Vi var inte längre människor. Det var bara i Auschwitz man fick det tatuerat på armen. I de andra koncentrationslägren hade man det på sin uniform eller på ett bräde hängande runt halsen.”
Erlanger greps snart och internerades i olika koncentrationsläger. Hans första destination var arbetslägret Ommen, där han tvingades underhålla de tyska officerarna och uthärda övergrepp. Hans nästa anhalt på sin fruktansvärda resa blev Buna-Monowitz, ett underläger i Auschwitz, där han arbetade på åkrarna och som svetsare. Han skickades senare till koncentrationslägret Flossenbürg där han tvingades utföra ännu mer hårt arbete.
Flossenbürg befriades i april 1945. Erlander var en av endast två från sin by som överlevde Förintelsen.
Efter kriget återvände Erlanger till Nederländerna där han gifte sig med en judisk kvinna vars man hade dött i Förintelsen. Han förlorade mer än tjugofem mostrar och farbröder.
Därefter lämnade Erlanger Europa och flyttade till Australien där han senare skulle skriva en självbiografi med titeln ”Choose Life (Välj att leva)”. I boken berättade han om sina upplevelser under Förintelsen och beskrev hur ens arbetsförmåga avgjorde om man levde eller dog som fånge. När han bröt sin högra hand i arbetslägret Buna-Monowitz fortsatte han att arbeta trots att han inte kunde hålla ett verktyg.
Källa: JHC Melbourne
