Babij Jar var namnet på en ravin utanför Kiev, och var platsen för den enskilt största massavrättningen med gevär som utfördes av tyska Einsatzgruppen när de följde Wehrmacht genom Sovjetunionen. Enligt rapporterna som skickades tillbaka till Berlin dödades 33 771 judar av Einsatzgruppe C på bara två dagar, den 29–30 september 1941.
På sensommaren 1941 verkade den tyska invasionen av Sovjetunionen ha varit en framgång. Innan tyska styrkor tågade in i Kievs stadskärna den 19 september 1941 var den judiska befolkningen där omkring 160 000 människor. Cirka 100 000 av dessa flydde emellertid omedelbart, innan tyska styrkor anlände.
Den 20 och 24 september dödade bomber som sovjetiska trupper och hemliga poliser lagt ut innan de evakuerades tyskar och ukrainare. Explosionerna ledde till en våg av arresteringar och repressalier från tyska soldater. Den 26 september beslutade tyska myndigheter att skjuta alla Kievs judar. Den 28 september sattes meddelanden upp runt staden som instruerade judar att samlas nästa morgon vid korsningen till gatorna Melnikov och Degtiarev. Meddelandena instruerade judarna att ta med sig dokument, värdesaker och kläder. Ett ukrainskt vittne beskrev senare vad som skedde nästa morgon:
Många tusentals människor, mestadels gamla, men även många medelålders människor, gick mot Babij Jar. Och barnen – herregud, det var så många barn! Alla tågade de fram, nedtyngda av bagage och barn. En del gamla och sjuka människor som saknade styrkan att själva ta sig fram transporterades på vagnar, troligen av söner eller döttrar, utan någon hjälp. Vissa gråter, andra tröstar. De flesta tog sig fram med självmedvetna rörelser, i tystnad och med en dömd blick. Det var en hemsk syn.
Under de två nästa dagarna sköts 33 771 judar till döds. Dina Pronitjeva, en ung skådespelerska, lyckades hoppa ner i ravinen innan hon blev skjuten och spelade död för att undvika att upptäckas. Hon grävde sig ut under sanden som användes för att täcka kropparna. Hon överlevde krigsåren och kunde ge vittnesmål mot några av förövarna vid deras rättegång i januari 1946.
