Vel d'Hiv var smeknamnet på Velodrome d'Hiver (en vintercykelbana). Det var platsen i Paris där mellan 7 000 och 13 000 utländska och statslösa judar fördes den 16–17 juli 1942 av franska poliser och tjänstemän, efter att ha samlats ihop runtom i staden. Efter fem dagar skickades fångarna till transitläger och sedan till Auschwitz, där de allra flesta dödades.
Åtgärderna mot judar i Frankrike intensifierades 1942. I maj tvingades judar bära den gula stjärnan, och i juni träffade SS franska tjänstemän för att samordna rikstäckande uppsamlingar. René Bousquet, chef för den franska polisen, och Louis Darquier de Pellepoix, Vichy-kommissionären för judiska angelägenheter, deltog i förberedelserna och fick tyskt godkännande att ändra datumet för uppsamlingarna från Frankrikes nationaldag (14 juli) till 16 juli. Den 13 juli skickade Paris polischef Émile Hennequin detaljerade planer för operationerna till prefekturen, [polisdistriktet]. Polisen fick uppdraget att samla ihop 28 000 judar i parisområdet och instruerades att skicka rapporter varje timme.
I slutet på dagen den 16 juli hade parispolisen, franska tjänstemän och medlemmar av det antisemitiska och fascistiska politiska partiet Parti populaire français, under ledning av Jacques Doriot, samlat ihop över 11 000 personer, inklusive 3 625 barn. 6 000 skickades omedelbart till transitlägret i Drancy. Resten hölls fångna i Vel d'Hiv i fem dagar. Vissa uppskattningar tyder på att det totala antalet fångar var över 13 000.
Inuti Vel d'Hiv hade glastaket förseglats och målats blått i enlighet med mörkläggningsreglerna, vilket innebar att temperaturen snabbt steg i sommarvärmen. Med otillräckliga sanitära förhållanden och utan mat och vatten annat än det som Röda Korset och kväkarna tillhandahöll försämrades förhållandena snabbt. Sarah Lichtsztejn-Montard, som då var 14 år gammal, beskrev förhållandena för fransk tv 2017: ”Det fanns redan 5 000 människor där inne. Det var hemskt. Det var ett fruktansvärt väsen och kaos. Barn sprang runt, men föräldrarna på läktaren var tysta. Det var en vidrig stank. De få toaletter som fanns fick snart stopp. Jag såg vuxna uträtta sina naturbehov överallt”.
Efter fem dagar skickades fångarna till transitlägren i Drancy, Pithiviers och Beaune-la-Rolande. De vuxna skildes från sina barn och deporterades till Auschwitz. De 3 000 barnen deporterades till Auschwitz några månader senare och mördades. Sammanlagt dödades cirka 77 000 judar från franskt territorium i koncentrationsläger och förintelseläger.
