Rabbi Regina Jonas var en banbrytande kvinnlig judisk teolog och den första kvinnan som utsågs till rabbin i modern tid. Hon var bland de sista judarna som mördades i Auschwitz i oktober 1944, efter att ha varit fängslad i två år i Theresienstadt (Terezín), gettolägret för framstående och äldre judar.
Jonas föddes i Berlin 1902 och tillhörde en religiös familj från arbetarklassen. Även om hon inte utmärkte sig i skolan, gick hon efter sin examen från lyceum (gymnasiet) till Hochschule für die Wissenschaft des Judentums, Högskolan för judiska studier. Hon tog examen från högskolan 1930 som akademisk religionslärare och framlade en avhandling om frågan ”Kan kvinnor vara rabbiner?” På grund av utnämningen av en konservativ forskare till posten som professor i Talmud var det först 1935 som Jonas fick ta sin sista rabbinexamen. Den 27 december 1935 utfärdade den liberala rabbinen dr Max Dienemann hennes rabbinexamen. Hennes status var föremål för fortsatta kontroverser. Det var många både ortodoxa och progressiva judar som vägrade att erkänna henne som rabbin.
När den nazistiska förföljelsen av judar intensifierades och många tyska rabbiner flydde utomlands blev Fräulein Rabbiner Jonas mer och mer efterfrågad bland progressiva judar. Hennes beslut att stanna i Tyskland, i likhet med Leo Baeck, de tyska judarnas ledargestalt, vann henne respekt bland hennes många församlingsmedlemmar.
1941 sattes Jonas, som alla Berlin-judar över 14 år, i arbete i fabrik. Gad Beck överlevde Förintelsen. Han arbetade med henne och beskrev hur hon utförde sitt rabbinska värv även i fabrikerna: ”Hennes synagoga var överallt”, skrev han senare. Hon uppmanades ofta att lämna Tyskland men ändå vägrade Jonas. Vid shavuot 1939 hävdade hon att nazistperioden var ”en prövningstid”, och att tyska judar borde axla den historiska bördan och se sig som försäkringsgivare för en judisk framtid genom att ”stå upp för Israel, fortsätta arbetet som våra förfäder från Sinai påbörjade” för ”då går inte kedjan sönder, och vi får styrkan att med stor ära utföra de här historiska skyldigheterna”.
I november 1942 deporterade nazisterna Jonas och hennes mor till Theresienstadt, där Jonas fortsatte att undervisa, studera och predika.
