Många före detta koncentrationsläger bevaras i det tillstånd de påträffades vid befrielsen, så mycket som möjligt. Andra läger bevaras i form av minnesmärken. Tre faktorer avgjorde koncentrationslägrens öden efter kriget: attityden hos ländernas regeringar, tidigare fångars och deras ättlingars aktivism och platsernas historia under krigsåren.
Efterkrigstidens regeringar i både Östtyskland och Västtyskland bevarade koncentrationslägren. I många fall, till exempel Dachau, bevarades de centrala lägren medan underläger revs. Den österrikiska regeringen valde en liknande lösning för Mauthausen. Ett sådant tillvägagångssätt valdes ofta för läger efter att de använts som läger för fördrivna personer. Vid Bergen-Belsen förstördes mycket av det tidigare lägret av den brittiska armén för att försöka bekämpa sjukdomar, även om platsen användes som läger för fördrivna människor fram till 1950. 1952 avtäcktes ett minnesmärke i Bergen-Belsen och 1966 öppnades en utställning. Arbete med forskning och utbildning påbörjades inte förrän på 1980-talet. Hela platsen byggdes om mellan 2007 och 2011.
Västeuropas stater har hanterat lägren på liknande sätt än Tyskland: transit- och arbetsläger har bevarats i Frankrike, Belgien, Nederländerna, och Italien, och i andra länder. Många av dessa platser är minnesmärken snarare än museer, vilket ofta beslutats efter aktivism från överlevande och deras ättlingar, som i fallet med Westerbork i Nederländerna. I det tidigare kommunistblocket komplicerades minnesarbetet av konflikten mellan att ha minnesmärken för Förintelsen och minnesmärken för förbrytelser mot icke-judiska befolkningar.
När det gäller förintelselägren i den tidigare tyskockuperade delen av Polen var platsernas skick efter kriget den avgörande faktorn. Auschwitz och Majdanek befriades i nästan intakt skick av Röda armén. De bevarades som museer, etablerades som sådana 1947 av det polska parlamentet. Sedan USA:s tidigare ambassadör Ronald S. Lauder besökte Auschwitz 1987 har Auschwitz-Birkenau till stor del bevarats och upprätthållits genom stöd från Ronald S. Lauder Foundation.
Operation Reinhard-lägren demonterades av nazisterna efter att dödsoperationerna upphört och, när det gällde Treblinka och Sobibór, efter uppror från fångar. Områdena plöjdes över och planterades med träd och polska bönder tilldelades stugor där. Den polska regeringen uppförde ett minnesmärke vid Treblinka 1958: 17 000 stenar åminner om samhällen som förstördes i lägret, samt en sten tillägnad Janusz Korczak, den polsk-judiska läraren som 1942 mördades tillsammans med barnen från hans barnhem. Små minnesmärken ordnades vid Bełżec och Sobibór på 1960-talet. Bełżec fick ett nytt, mycket större, minnes- och besökscenter 2004. Sobibór håller på att utvidgas. Chełmno fick inget minnesmärke förrän 1990, efter kommunismens fall.
