Gravstenar vid folkmordsminnesmärket Potočari nära Srebrenica i Bosnien (2009). Foto från: Michael Büker
Termen folkmord myntades 1944 av en polsk-judisk advokat vid namn Raphael Lemkin. Termen innebär att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan.
I december 1948 antog FN:s generalförsamling konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord som införde folkmord som ett brott i folkrätten. Konventionen fastställde fem aktiviteter som var för sig eller tillsammans kan utgöra folkmord:
- Att döda medlemmar i gruppen;
- Att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
- Att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor som är avsedda att medföra dess fysiska undergång, helt eller delvis;
- Att genomföra åtgärder, som är avsedda att förhindra födelser inom gruppen;
- Att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.
Konventionen klargjorde också att försök att begå folkmord, liksom anstiftan och medhjälp i brott, var straffbara. Det har skett många andra folkmord sedan 1945.
